Utställningar

8.10.2021–9.1.2022
Spektrum – Kön och sexualitet i samtidskonsten

Utställningen visar ett brett utbud av nutidskonst som behandlar mångfald inom kön och sexualitet. Museet tar i och med utställningen ställning för jämlikhet och lyfter fram nya röster i diskussionen. 

I utställningen ingår verk av sexton konstnärer, med foto- och videokonst, installationer, skulpturer och ryor. Verken behandlar kön, utveckling av identitet och upplevelser av diskriminering, men också frigörelse och njutning, samt närhet och omsorg. 

En del av konstnärerna uppträder själv i sina verk och behandlar personliga identitetsfrågor: I Artor Jesus Inkerös video, som har urpremiär i samband med utställningen, funderar hen på hurdant idealhemmet för en queerperson är. I sina videoverk tar Illusia Juvani plats för sin egen femininitet utan att skämmas. Emma Sarpaniemi poserar i sina fotografier med sina vänner där de håller om varandra, och hon porträtterar vänskap och tillit mellan kvinnor. 

En del av verken i utställningen har ett dokumentärt grepp: Innehållet i ett verk av Heidi Lunabba har samlats kollektivt under workshoppar i WAM och andra ställen. I Jenni Holmas fotoserie berättar icke-binära personer hur de har klarat sig bland förväntningarna i samhället. Minna Havukainens videoverk visar BDSM-utövare som reflekterar över kinkykultur och dess betydelse i sina liv.

Spektrum – Kön och sexualitet i samtidskonsten

WAMx 15.10–5.12.2021
Patricia Domínguez: Green Irises

Installationen Green Irises (Gröna irisar), som nu kommer till WAMx, består av videomonitorer och föremål som arrangerats som altaren. I centrum för installationen står videoverket Eyes of Plants (2019), där Domínguez kombinerar kulturarvet hos sydamerikanska ursprungsfolk med modern teknik.

Konstnären beskriver sitt verk som ett altare till cybernetiken. I videon figurerar en keramisk vattenkruka, ”jarro pato”, som har ett gråtande ansikte. Den härstammar från den förcolumbianska eran i Chile, alltså från tiden före de spanska erövrarnas ankomst på 1500-talet. När verket framskrider förvandlas krukan till en fjärrstyrd drönare. Dess tårar påminner om de länder och folk som har lidit under kolonialväldet.

Domínguez kombinerar bilder ur det verkliga livet med digitala rekonstruktioner av dem. Samtidigt skissar hon upp alternativa framtidsutsikter och en hållbarare livsstil. Hon använder sig av helande ritualer och myter om människans förhållande till andra arter. Hon jämför dem med moderna program för välbefinnande i arbetet, som företag erbjuder för sina anställda. Hennes stil kombinerar sci-fi och etnografisk surrealism.

Patricia Domínguez (f. 1984, Santiago, Chile) är konstnär och pedagog som vill försvara allt liv. Hon tar i sina verk ställning till hur nyliberalismen upprätthåller en kolonialistisk kultur av förtryck och utnyttjande. Domínguez använder modern teknik för att stärka kontakten till den organiska världen omkring oss. Hon är intresserad av läkning och etnobotanik, där man undersöker användning av växter bland annat som läkemedel. Hon är också intresserad av hur tjänster för välbefinnande kan anpassas till företagsvärlden.

Hon har belönats med SIMETRIA-priset, som gett henne möjlighet att delta i ett residensprojekt på CERN i Schweiz i år 2021. Hon leder också den etnobotaniska plattformen Studio Vegetalista.